Ett år går fort, liten blir stor!

För exakt ett år sedan vaggade jag runt här hemma höggravid och bara väntade. Det var dagen då "bebis" skulle komma enligt alla beräkningar. Jag var helt klart "färdig" med graviditeten och hade hoppats på en lite tidigare ankomst, men icke!
Jag hörde mig om, om det fanns något man kunde göra för att sätta igång det hela.
Svägerskan rekommenderade ananas. Sagt och gjort, jag och Alice sladdade iväg med bilen till affären, här ska ätas  ananas.
Efter att ätit ganska mycket kom då halsbrännan från underjorden, gahh! Men det får det vara värt om det skulle sätta igång det hela. Det hände inget på kvällen. Gustav jobbade kväll och skulle göra ganska många pass under den veckan.
Jag hade somnat och vaknade när han kom hem. Jag låg vaken ganska länge och tyckte att kanske känns det liite annorlunda. Men så där hade jag känt under nätterna ganska länge nu och jag antog att det är nog inget den här gången heller.
Somnar om till slut.
Vaknar prick 06.00 och känner att nu minsann, nu gör det nog lite ont. Sätter mig upp och känner efter...japp, där kom det en värk igen. Väckte Gustav och sa att han behöver nog inte åka till jobbet i kväll:) Jag går raka vägen in i duschen, nu ska jag va förberedd och göra mig i ordning i god tid.
Vi fixade med barnvakt, Anna K var ledig på onsdagar, mycket lämplig dag:) Jag vet att mamma o pappa hade packat sina väskor för att åka om så var fallet.

Det var ganska snälla värkar men då och blixtrade det till och man kände att vi borde nog komma iväg.
Vi betsämmer att Gustav kör Alice till Anna och jag ringer förlossningen. Lång historia kort, så behövde jag komma in direkt eftersom jag behövde få penicillin innan förlossningen så vi skulle åka så fort Gustav kom tillbaka (egentligen hade det varit lika bra och åkt direkt när vi lämnat Alice, men vi ville kolla med förlossningen först). Han hade telefonkontakt med mig flera ggr under tiden han lämnade Alice.
Mamma skickar ett sms och frågar om allt är lugnt, hon skulle till sin vattengympa och ville kolla läget först.
Jag vet att de kanske inte hinner att komma och jag vill inte oroa i onödan så jag svarar att allt är lugnt här, simma på du.

Nu är vi på väg, vi stannar snabbt och köper något att äta till Gustav (ifall vi blir långvariga:))).
Vi kommer in och blir lotsade till ett rum...tycker att det lyser rött på ganska många rum men viftar snabbt bort det. Vi får vänta en liten stund innan någon kommer till oss och värkarna verkar ha lugnat sig något.
Jag blir undersökt och är öppen 4 cm, men barnmosrkan tittar lite på mig och säger: " Du kom in och va helt öppen med ditt första barn, ni är lite luriga ni, förstår du"...sa hon och log. "Nu ska vi gå till ett förlossningsrum"

Sagt och gjort, vi går iväg och jag slänger en blick på klockan och ser att den närmar sig kl 9. Hinner tänka att vid den här tiden kom vi in när Alice skulle födas.

Nu börjar det... Värkarna tilltar ganska omgående när vi kommit in på rummet. Men nu ska det sättas nål så jag ska få penicillin, de misslyckas och en blodåder går sönder. De ska testa andra handen men vi måste vänta ut en värk, nu så, nålen sitter där den ska. Jag ska få 4 påsar penicillin, hinner jag inte få dessa måste jag stanna 3 dygn på BB.

Värkarna ökar och smärtan också, lustgasen åker fram och jag andas för kung o fosterland. Jag hinner inte få en hel påse av det där penicillinet, det kopplas bort och nu kommer värkarna ofta.
Helt plötsligt måste Gustav gå på toa, det klart att han ska få göra det men jag vill helst att han ska sitta kvar:)
Han kommer tillbaka och nu är det jobbigt...där och då lovar jag mig själv att aldrig mer föda barn igen.(Det löftet har omvärderats).
Jag har ett fruktansvärt tryck, det känns som man ska bajsa på sig ordentligt. Jag klagar på detta och då säger de: " Ja men då tar vi hål på hinnorna" Tack, det var snällt, kunde ni väl gjort en kvart tidigare eller så! Efter att detta är gjort så kommer krystvärkarna och jag är redo, ungen ska ut, NU!
Efter en krystvärk ser de huvudet och de frågar " Nu ser vi huvudet, vill du känna?" Nej tack, jag vill inte känna!!!
Om jag inte var helt borta så kommer två krystvärkar till och bebis är ute! Klockan är 10.08.
Den lättnaden går ej att beskriva med ord.
Jag häver mig upp och nästan skriker " Vad blev det??"
De tycker nog jag är lite hetsig och säger snällt: " Lugn nu ska ni snart få veta".
Jahapp...det var bara att luta sig tillbaka och pusta ut. Sedan
håller de upp en av världens vackraste flickor, det blev en flicka och Alice hade blivit storasyster. De lägger henne på mitt bröst och hon suger på tummen, så sött. Hon är så lik Alice!

Jag fick stanna i 3 dygn på BB för att se så inte barnet skulle få någon infektion. Det var 3 låånga dygn och saknaden efter familjen var stor. Det positiva var att jag och lilla Alma fick lite tid att känna varandra.Vi fick även lära känna några näbbiga sjuksystrar;)

Det som man kan fundera lite på om det var ananasen eller bara det att Alma helt enkelt var redo att komma ut till oss.

Alma Anna Ruth Persson kom till världen den 22 april kl 10.08. Hon kom dagen efter beräknad födsel exakt som sin storasyster men det skiljer ca 2 timmar på tiden. Tänk så det kan bli.

Oro

Jag önskar att...

...inte att så stor del av denna mammaledighet har bestått av oro. Oro för pengar. Vi har vänt o vridit, sålt saker men ändå så har det inte gått ihop. Pengar är inte allt, långtifrån, men det kan inte hjälpas att pengar ändå underlättar. Nu jobbar jag en dag i veckan och nu går det ihop, precis. Detta är antagligen min sista mammaledighet och nu är det inte mycket kvar av den. Till hösten har vi sökt förskoleplats till Alma. Jag vill att hon ska få va hemma lika länge som Alice men livet är inte rättvist jämt.

....Alma kunde sova lite bättre på nätterna.

....jag kunde komma igång med träning så de sista gravidkilona försvann.

....om tid och pengar finnes åka och handla lite vårkläder till mig. Det hänger väl lite ihop med första och tredje punkten. Även om jag fick tiden och pengarna så skulle jag ändå inte kunna välja kläder. Vad ska man ha på sig nuförtiden???!! Sedan vill man att de ska passa också.

Nästa inlägg blir förhoppningsvis lite piggare.
Trevlig dag.

Alice

Alice är vår dotter, med allt vad det innebär. Hon kan va glad, uppspelt, ledsen, arg, frustrerad, irriterad, sur, go, nöjd och mycket mer.
Häromdagen åkte hon bil med Gustav och då kom det så kloka små tankar från henne:
" Vi bodde i ett hus och sen byggde någon ett nytt hus till oss, med brädor som de målade vita. Mormor o morfars hus har klossar (tegel)." Det kanske inte verkar mycket för världen men för oss är det just det. För att vara 3,5 år tycker jag det är ett underbart resonemang...klossar liksom, vem hade kommit på de;)  Skulle kunna skriva fler kloka tankar från henne men minnet sviker.
Hon är ett mycket bestämt barn, med mycket vilja och envishet men hon har ett stort hjärta. I dag gick vi till lekparken som hon kallar sin. Alice och Alma gungade kompisgunga tillsammans.  Sedan blev det spontanlek med kompisarna på gatan.  Hon var ute och lekte i 3 timmar, det är hennes favorit.

Sjukt.

Sitter här med en rosslande Alma i knät. Hon skulle behöva kräkas upp slem men det går sådär. Febern är över 39 grader  igen och vi är nu inne på 5:e dagen med sjukdom. Vi var på vårdcentralen igår men det var virus. När vi kom hem från vårdcentralen hade hon 40.4 och va helt tom i blicken. Hon va fastklistrad på mig, vägrade lämna min famn, lilla gumman! Alma är i vanliga fall ingen stillsam person, allt ska undersökas. Hon kan öppna skjutdörrarna i hallen så hon kan äta på våra skor, eller vad det nu är som bjuds.
Nu har hon även kommit på att toalocket går att öppna😖 Men jag jagar henne hellre än att ha henne så här. I em fick vi en glimt av den friska Alma. Alvedon är bra att ha!
Tänk i dag fyller min systerdotter 18 år, myndig! Vad hände, vart tog 18 år vägen. Minns när jag låg och lekte med henne på bebisfilten på golvet. Hon var några månader och jag var 16 år. Då förstod man sig inte på vad detta med barn innebar. Men gosiga var dom:) Nu vet jag bättre;) Grattis Julia 18 år! I dag fyller även svägerskan 40 år, grattis Emma!

Gympa

Idag gjorde vi något som Alice gillade😊 På Friskis så har de något som heter familjegympa. Vi har bara hört gott om denna gympan och vi tror att Alice är redo för att prova. Så i morse va det dags. Vi ringde och bokade en plats, bara för att va på den säkra sidan, innan vi sa något till Alice. När Gustav frågade om hon ville gå på gympa, så hoppade hon ur soffan och så JA, ska vi åka nu?!  Det var längesen vi såg henne så förväntansfull över något. Vi bestämde att jag skulle åka med. Alice o pappa packade ryggsäcken med banan, vattenflaska och skor. Till slut blev Vi tvugna att åka för hon tjatade o tjatade och blev mer o mer orolig.
Hon ville själv säga namnet när de frågade i vilket namn som vi bokat platsen, hon börjar bli stor. Vi kom in i gympasalen tidigt och då blev hon blyg men det släppte snabbt. Det var andra barn som började springa omkring och tillslut vågade också Alice springa några varv. När passet sen började va hon redan uppvärmd😊
Det var mycket roliga övningar men tillslut tog orken slut. När det var 10 min kvar hör jag Alice säga: " Mamma, jag är trött ".
Det hör Vi nästan aldrig Alice säga så då gäller det att handla. Vi går ut från salen, sätter oss och äter en banan och dricker vatten. Sen fick jag också gympa. Alice ville testa barnpassningen medan jag gympade och det gick jättebra. En otroligt stolt tjej på bilden!

Tillbakablick

Det har gått lång tid sen sist. Jul, nyår och en resa till Sälen har avklarats. Gustav tog föräldraledigt över jul så vi hade en hel vecka tillsammans. Själva julafton firades i Högsäter. På annandagen var det kalas hos min faster och den 27.e dec firade vi jul med Gustavs föräldrar och syster med fam.

Julafton.

Nästan alla kusiner samlade.

Lycka när det fanns duplo hos gammelfaster:)

Emil hade fått en selfiepinne som testades flitigt:)

Så till slut kom snön.

Syskonen gillar att bada tillsammans.

Vår resa till Sälen bestod av snö, kyla och lite skidåkning. De första dagarna bestod av snöyra och sen kom kylan. Det fick bli korta stunder ute och värma sig i värmestugorna. Alice har lärt sig svänga och hon är otroligt duktig. 

Snö!

Alma stod ute och sov. Få henne att sova inne vet jag inte hur man gör.

Alice o Gustav.

Gustav har sagostund för Alice o Wilmer.

Alma drog täcket över huvudet!

Imorgon är det onsdag och det betyder jobb. Förra onsdagen var första dagen på många månader som jag var på jobbet. Fick jag välja så skulle jag gärna stanna hemma ett tag till. En dag i veckan är trots allt en lagom start.

Dagarna rullar på och i söndags så skulle Alice få gå på sitt första barnkalas utan mamma el pappa. Hon var tokladdad:) Hon hade kunnat gå dit direkt efter frukost om hon hade fått. Grannpojken fyllde 5 år och bjöd ett glatt gäng. De hade haft disco förklarade Alice när hon kom hem, stort plus var nog den alldeles egna godispåsen:)

Färdigklädd för kalas!

Sedan har vi vår lilla visp, Alma:) Hon tar sig fram överallt nuförtiden. Börjar försiktigt att resa på sig där det finns stöd. Allt går så otroligt fort med Alma, någon får gärna dra i handbromsen.

Nu gäller det att va med, upp går som en dans, ner kan nog kännas...

Mysigt att vara med att fixa i kylen, morötterna såg tydligen goda ut!

Idag har vi nog blivit klara med våra julklappar. Det känns skönt. Nu är det frågan om när granen ska in och hur länge den får vara ifred. Känner jag Alma rätt blir hon nog väldigt förtjust i den. Nästa år kanske vi får köpa nytt pynt till den. Det är väldigt mysigt med julgran och för Alice skull får vi nog försöka skaffa en.

Vi var på Willys och handlade tidigare idag. Helt plötsligt hör jag hur någon säger "Hej!!"... där står  Åsa, Alice gamla fröken från Idet! 

Vi blev så otroligt glada! Jag och Gustav pratade på dem senast häromdagen. Det var så roligt att få se henne och återigen tala om att de gör ett otroligt bra jobb med barn o föräldrar. Vi saknar dem jättemycket. Vi hade så fin kontakt. När hon hade gått iväg så klarade jag inte att hålla tillbaka tårarna... Där står jag mitt bland alla frukter och grönsaker och gråter, fullt med folk var det också. Jag fick bjuda på det.  

Efter detta åker vi och hämtar Alice och där får man knappt en blick från hennes fröken... Vi kräver inte mycket men att kunna titta på den man pratar med är väl inte för mycket begärt... Vi kommer aldrig få det som på Idet igen. Det hade besparat mig en del magont om man visste att man skulle kunna skola in Alma på Idet. Drömma kan man ju... Vi köpte 2 trisslotter förut och diskuterade vad vi skulle gjort om vi vunnit fett med pengar. Köpa ett hus på Norrstrand och få in barnen på den gamla förskolan igen var väl ett av förslagen. 

Men...vi mår bra och är friska, vi har värme och tak över huvudet. Det är inte självklart för alla så vi måste va tacksamma.