Färdigklädd för kalas!
Sedan har vi vår lilla visp, Alma:) Hon tar sig fram överallt nuförtiden. Börjar försiktigt att resa på sig där det finns stöd. Allt går så otroligt fort med Alma, någon får gärna dra i handbromsen.
Nu gäller det att va med, upp går som en dans, ner kan nog kännas...
Mysigt att vara med att fixa i kylen, morötterna såg tydligen goda ut!
Idag har vi nog blivit klara med våra julklappar. Det känns skönt. Nu är det frågan om när granen ska in och hur länge den får vara ifred. Känner jag Alma rätt blir hon nog väldigt förtjust i den. Nästa år kanske vi får köpa nytt pynt till den. Det är väldigt mysigt med julgran och för Alice skull får vi nog försöka skaffa en.
Vi var på Willys och handlade tidigare idag. Helt plötsligt hör jag hur någon säger "Hej!!"... där står Åsa, Alice gamla fröken från Idet!
Vi blev så otroligt glada! Jag och Gustav pratade på dem senast häromdagen. Det var så roligt att få se henne och återigen tala om att de gör ett otroligt bra jobb med barn o föräldrar. Vi saknar dem jättemycket. Vi hade så fin kontakt. När hon hade gått iväg så klarade jag inte att hålla tillbaka tårarna... Där står jag mitt bland alla frukter och grönsaker och gråter, fullt med folk var det också. Jag fick bjuda på det.
Efter detta åker vi och hämtar Alice och där får man knappt en blick från hennes fröken... Vi kräver inte mycket men att kunna titta på den man pratar med är väl inte för mycket begärt... Vi kommer aldrig få det som på Idet igen. Det hade besparat mig en del magont om man visste att man skulle kunna skola in Alma på Idet. Drömma kan man ju... Vi köpte 2 trisslotter förut och diskuterade vad vi skulle gjort om vi vunnit fett med pengar. Köpa ett hus på Norrstrand och få in barnen på den gamla förskolan igen var väl ett av förslagen.
Men...vi mår bra och är friska, vi har värme och tak över huvudet. Det är inte självklart för alla så vi måste va tacksamma.
