Jag hörde mig om, om det fanns något man kunde göra för att sätta igång det hela.
Svägerskan rekommenderade ananas. Sagt och gjort, jag och Alice sladdade iväg med bilen till affären, här ska ätas ananas.
Efter att ätit ganska mycket kom då halsbrännan från underjorden, gahh! Men det får det vara värt om det skulle sätta igång det hela. Det hände inget på kvällen. Gustav jobbade kväll och skulle göra ganska många pass under den veckan.
Jag hade somnat och vaknade när han kom hem. Jag låg vaken ganska länge och tyckte att kanske känns det liite annorlunda. Men så där hade jag känt under nätterna ganska länge nu och jag antog att det är nog inget den här gången heller.
Somnar om till slut.
Vaknar prick 06.00 och känner att nu minsann, nu gör det nog lite ont. Sätter mig upp och känner efter...japp, där kom det en värk igen. Väckte Gustav och sa att han behöver nog inte åka till jobbet i kväll:) Jag går raka vägen in i duschen, nu ska jag va förberedd och göra mig i ordning i god tid.
Vi fixade med barnvakt, Anna K var ledig på onsdagar, mycket lämplig dag:) Jag vet att mamma o pappa hade packat sina väskor för att åka om så var fallet.
Det var ganska snälla värkar men då och blixtrade det till och man kände att vi borde nog komma iväg.
Vi betsämmer att Gustav kör Alice till Anna och jag ringer förlossningen. Lång historia kort, så behövde jag komma in direkt eftersom jag behövde få penicillin innan förlossningen så vi skulle åka så fort Gustav kom tillbaka (egentligen hade det varit lika bra och åkt direkt när vi lämnat Alice, men vi ville kolla med förlossningen först). Han hade telefonkontakt med mig flera ggr under tiden han lämnade Alice.
Mamma skickar ett sms och frågar om allt är lugnt, hon skulle till sin vattengympa och ville kolla läget först.
Jag vet att de kanske inte hinner att komma och jag vill inte oroa i onödan så jag svarar att allt är lugnt här, simma på du.
Nu är vi på väg, vi stannar snabbt och köper något att äta till Gustav (ifall vi blir långvariga:))).
Vi kommer in och blir lotsade till ett rum...tycker att det lyser rött på ganska många rum men viftar snabbt bort det. Vi får vänta en liten stund innan någon kommer till oss och värkarna verkar ha lugnat sig något.
Jag blir undersökt och är öppen 4 cm, men barnmosrkan tittar lite på mig och säger: " Du kom in och va helt öppen med ditt första barn, ni är lite luriga ni, förstår du"...sa hon och log. "Nu ska vi gå till ett förlossningsrum"
Sagt och gjort, vi går iväg och jag slänger en blick på klockan och ser att den närmar sig kl 9. Hinner tänka att vid den här tiden kom vi in när Alice skulle födas.
Nu börjar det... Värkarna tilltar ganska omgående när vi kommit in på rummet. Men nu ska det sättas nål så jag ska få penicillin, de misslyckas och en blodåder går sönder. De ska testa andra handen men vi måste vänta ut en värk, nu så, nålen sitter där den ska. Jag ska få 4 påsar penicillin, hinner jag inte få dessa måste jag stanna 3 dygn på BB.
Värkarna ökar och smärtan också, lustgasen åker fram och jag andas för kung o fosterland. Jag hinner inte få en hel påse av det där penicillinet, det kopplas bort och nu kommer värkarna ofta.
Helt plötsligt måste Gustav gå på toa, det klart att han ska få göra det men jag vill helst att han ska sitta kvar:)
Han kommer tillbaka och nu är det jobbigt...där och då lovar jag mig själv att aldrig mer föda barn igen.(Det löftet har omvärderats).
Jag har ett fruktansvärt tryck, det känns som man ska bajsa på sig ordentligt. Jag klagar på detta och då säger de: " Ja men då tar vi hål på hinnorna" Tack, det var snällt, kunde ni väl gjort en kvart tidigare eller så! Efter att detta är gjort så kommer krystvärkarna och jag är redo, ungen ska ut, NU!
Efter en krystvärk ser de huvudet och de frågar " Nu ser vi huvudet, vill du känna?" Nej tack, jag vill inte känna!!!
Om jag inte var helt borta så kommer två krystvärkar till och bebis är ute! Klockan är 10.08.
Den lättnaden går ej att beskriva med ord.
Jag häver mig upp och nästan skriker " Vad blev det??"
De tycker nog jag är lite hetsig och säger snällt: " Lugn nu ska ni snart få veta".
Jahapp...det var bara att luta sig tillbaka och pusta ut. Sedan
håller de upp en av världens vackraste flickor, det blev en flicka och Alice hade blivit storasyster. De lägger henne på mitt bröst och hon suger på tummen, så sött. Hon är så lik Alice!
Jag fick stanna i 3 dygn på BB för att se så inte barnet skulle få någon infektion. Det var 3 låånga dygn och saknaden efter familjen var stor. Det positiva var att jag och lilla Alma fick lite tid att känna varandra.Vi fick även lära känna några näbbiga sjuksystrar;)
Det som man kan fundera lite på om det var ananasen eller bara det att Alma helt enkelt var redo att komma ut till oss.
Alma Anna Ruth Persson kom till världen den 22 april kl 10.08. Hon kom dagen efter beräknad födsel exakt som sin storasyster men det skiljer ca 2 timmar på tiden. Tänk så det kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar