Dop

När jag bokade dagen för dopet tänkte jag aldrig på att kolla om Gustav skulle till Stockholm eller inte. Han åker dit 4 veckor på en termin. Vilken fullträff det blev...not! Gustav skulle till huvudstaden hela veckan innan dopet, panik utbröt!! Det blev till att ringa min kära mor o far och be så snällt om lite hjälp! De kom upp i fredags och vi fixade och grejade hela dagen lång. Som tur var kunde de hjälpa mig, annars hade jag fortfarande stått och diskat;)  Alice var som vanligt otroligt snäll och glad trots att det var lite upp och ner.
 Så i lördags blev Alice döpt. Det var en strålande höstdag, solen sken och löven lyste färgglada i träden. Mamman var en aning nervös men det släppte efterhand. Innan själva dopet ville prästen prova att hålla Alice...vet inte vad som hände men hon brast ut i gråt tänkte då att så här kommer det att låta hela dopet igenom. Men så fel jag fick! Alice var sa inte ett knyst, inte ens när prästen hällde vattnet över huvudet:) Hon tittade med stora ögon på takkronan med levande ljus i, på prästen som pratade och på alla som satt i kyrkbänkarna, hon var helt enkelt väldigt nöjd!!
Jag hade frågat Alice kusiner, Julia och Elin, om de ville sjunga något på dopet. De är 14 respektive 12 år gamla. De tvekade lite (vilket jag förstår fullt ut)men så bestämde de sig, vi sjunger! De sjöng kärleksvisan av Sarah Dawn Finer, inte ett öga torrt. Tårarna steg hos mamman men slutade med att näsan aldrig slutade rinna, skumt. Och som de sjöng, såå duktiga de var!!! Efter kyrkan så bjöds det på mat och tårta i församlingshemmet intill. Mellan maten och tårtan så kunde man gå tipspromenad, det fanns vuxenfrågor och barnfrågor. Barnfrågorna vanns av en kusin till Alice. Han heter Vincent och är 2 år gammal, framåt liten kille det där;) Grattis Vincent! Vuxenfrågorna vanns av Alice farfar Per-Rune, Grattis! Dagen gick otroligt snabbt men trevligt va de. På kvällen kom min syster med familj hit och vi delade på en familjepizza och bara var. Trötta var vi nog alla!
Det blev en helt fantastisk dag med nära och kära!

                                          Alsters kyrka!

Julia och Elin som sjöng så vackert .

Den lilla familjen.

Mammacore

Igår var jag jag på mammacore. Det var så skönt att äntligen ta på träningskläderna igen:) Men det var inte som det brukar vara...Alice skulle nämligen med. I träningssalen var det fullt med bebisar i alla de former som låg och sprattlade, tittade, pratade, grät och jollrade för fullt. Alice låg och tittade på sin mamma som gjorde massa konstiga rörelser fram och tillbaka. Hon var lika snäll och go som vanligt och lät mamman träna för fullt, så idag känner jag en behaglig träningsvärk!  Idag har vi haft trevligt fika- och lunchbesök av Anna och Wilmer, mycket trevligt!  

Senare delen av dagen har inte varit på topp men så är det väl ibland...Väntar just nu på en tradera aktion, hoppas jag vinner! Lillstumpan har sovit sen halv sju i min famn. Hon har vaknat till flera gånger men somnat om igen. När hon vaknar är det dags för en matslurk och blöjbyte.


Elva dagar kvar till förlossning och man hade ingen aning om vad som komma skulle!

Spädbarnsrytmik

Idag har vi varit på spädbarnsrytmik, väldigt trevligt. Barn i olika åldrar, allt från 2 veckor upp till 6 mån. Som tur var hade jag med mig en rutinerad spädbarnsrytmikmamma, Anna, som har gjort detta förut, väldigt tacksamt!  Alice var väldigt snäll och somnade till slut under tiden vi sjöng och dansade. Kanske var för att hon inte orkade höra sin mammas fantastiska sångröst;) Jag sjunger hellre än bra men så är det. Man kan  inte va bra på allt;) Sedan blev det fika och sitta och prata bajs och sovtider med andra mammor! På onsdag ska jag gå på mammacore på friskis och svettis. Dags att börja träna upp mage, rygg, bål och bäckenmuskler. Då får även bebisarna vara med, hoppas att Alice vaknar på rätt sida. Undrar vad vi ska göra med resten av dagen...

 
Alice, bara någon timma gammal!

Mammaledig!

Ja tänk att nu är man mammaledig, ganska skönt måste jag säga! Vi tar dagarna som de kommer och Alice styr för det mesta hur de ser ut. Vi försöker att komma ut minst en gång om dagen i alla fall. Till helgen är tanken att vi ska åka till Brålanda och sedan till Högsäter för ett kombinerat 12 och 5 års kalas. Snart vankas det också bröllop och dop+ 30 års kalas+2 års kalas. Det kommer bli en intensiv men mycket trevlig helg!!   

För tillfället har lillstumpan en mycket bra nattrytm och sover HELA nätter. Vi förväntar oss inte att det ska fortsätta så. Idag har vi varit och fixat ett bankkonto till Alice, så nu ska det sparas pengar;) Imorgon väntar återträff med föräldragruppen, ska bli spännande att se vad de andra har fått för några små liv:) 

Just nu får Alice fart på sin babysitter, det nyser och pruttas samtidigt, tänk så gulligt! Det är väl bara när de är små som man tycker det är gulligt;) Dagarna går ganska fort nuförtiden, Gustav har slutat sommarjobbet och vi får några dagar tillsammans igen, inte dumt alls. På fredag ska jag på efterkontroll och hoppas att efter den kunna börja träna så sakta men säkert. Behöver träna upp mitt knä så man kan börja jogga/springa igen. Har inte direkt tränat under graviditeten, hade tänkt att göra det men i början blev man så illamående och trött vilket satt i ett tag och sen kom man inte igång alls. Målet är i alla fall att kunna springa Karlstads stadslopp nästa år, vi får väl se hur det går med det. Tanken är god i alla fall!

Ha de!

120531

Dagen då vår underbara dotter Alice kom till världen! Har nog aldrig känt mig så stolt och mallig över något  som jag gjorde när hon föddes, hon var helt perfekt! Den första dagen och natten gick knappt att sova, man var i ett lyckorus. Sedan kom tröttheten men man klarar det också. Från och med den dagen Alice kom har man flyttat sitt fokus bara till henne, hon kommer först! Samtalsämnena blir lite annorlunda också..."du skulle se vad hon har bajsat"..."hon har sovit jättebra idag"...såna där samtalsämnen som man ibland tyckte var tråkiga har fått en helt ny betydelse! Nu har hon redan hunnit bli 2 mån drygt och jag har också sorterat bort de allra minsta kläderna som hon har vuxit ur...redan...tiden går så fort.  Alla dagar har inte varit solskens dagar...det är en omställning som heter duga och mycket förändras. Visst trodde man att man var beredd på en omställning, så klart, vi skulle få barn, bli föräldrar. Men den omställningen kan man inte förbereda sig på hur gärna man än vill. Desamma gäller smärtan vid förlossningen....man visste bara att det skulle göra ont, något man aldrig känt förut. Jag kan lova att det var en upplevelse, ont gjorde det men hon skulle ut! Oerhört skön känsla när hon väl var ute!!

Helt otroligt att den här lilla perfekta varelsen har legat i min mage!

Längtar

Vi har det hur bra som helst här nere. Tar dagen som den kommer, äter frukost i lugn och ro (försöker äta) och bara är. Dagarna går ändå...men idag har det varit en mindre bra dag. Fast den började bra. Det regnade här så vi bestämde oss för att åka en tur. Jag kände av illamåendet så jag tog en Postafen (åksjuketablett), vet att jag kan bli trött av dom men bättre det än att må illa. Vi åkte till en lite by/stad och tittade på en jättefin katedral! Åt lite lunch och sen bar det iväg hemåt igen. På hemvägen så slocknar jag helt eller däckar totalt rättare sagt. När vi kommer in på rummet så är det raka vägen till sängen och där har jag varit hela långa eftermiddagen och sovit. Stackars Gustav som blir helt ensam, han gick ner till poolen en stund och simmade några längder. Gustav gör allt här nere åt mig...frukost, lunch och kvällsmat, jag blir bortskämd. Häromkvällen så stog jag och ulkade över toan...tydligen var jag högljudd för utifrån balkongen hör jag Gustav: Vad vill du Tina, du ropade på mig? Jag: Det är lugnt spyr bara lite. Så kan det vara!

Ialla fall, idag längtar jag hem!!! Hem till Sverige och äta pepparkakor och börja förbereda för advent och jul, träffa alla man saknar. Första veckan här nere gick jättebra, kände inget. Men denna veckan har varit jobbig. Hoppas det blir bättre snart för det blir inte lättare när man ska igång och jobba.

Kram

Gammal i förtid?!

Hej igen!

Idag är vi trötta...och inatt var vi otroligt irriterade. Pensionärsparet Persson`s har fått nog!! Tydligen hade ett grannhotell ett födelsedagsfirande för sitt hotell (Sandy Beach). Det började någon gång vid 16 tiden igår när vi låg vid poolen, något band spelade musik, helt ok. Vi tänkte inte mer på det. Vi åkte och handlade och lagade mat(Gustav lagade mat) och de höll på där nere till och ifrån. På kvällen skulle vi se på film men då blev vi tvungna att stänga ut för det lät som ett skadeskjutet djur låg där nere och ylade men det var sångerskan som tydligen inte hade varit med i en idoluttagning. Det höll fortfarande på när filmen var klar, ok då, fram till 22 är väl helt ok att hålla på. Jag var trött sov dåligt natten innan och såg fram emot en skön nattsömn. Vi ligger och läser och det skränas och sjungs så det känns som om de står ute på vår balkong. De som var där nere måste blivit döva för med den ljudvolymen hördes detta till Teneriffa! Till slut fram emot 24 tiden slumrar både jag och Gustav in...tröttheten tog över vilket var skönt, ända tills detta händer. PANG, pang, pang, pang...vi vaknar med ett ryck båda två, konstaterar snart att det är ett fyrverkeri, inte vilket som helst ska tilläggas. Ja, ja...gör klart detta då sedan kan vi väl få sova snälla!!! Tänk er det största fyrverkeri ni någonsin sett, då kan ni dubbla detta! Det ökade i styrka också, det lät som det var krig...skänkte en tanke till alla barnfamiljer här på hotellet, för det är en del som har riktigt små barn här, kan alltid hoppas att det gick obemärkt förbi men tvivlar.

Till slut tystnade fyrverkeriet, hör att folk applåderar, Gustav hade varit ute på balkongen och tittat. Då frågar jag med bitter röst: "Var det någon från vårt hotell som applåderade?" Då var jag trött på det. Vi kom ner i varv efter en stund, jag låg och funderade på vem som hade planerat allt detta, den personen skulle jag vilja få tag på, lägga en raket eller två under rumpan så skulle den personen få se hur kul det är....men tänkte att det blir nog inget bra det heller. Vi trodde i alla fall det var över...tills hon börjar yla och bandet börjar spela igen!!!!!!!! Ja, vad hade man för val än att ligga där och vrida sig. Till slut tystnade det...men nu låg jag bara och väntade på nästa omgång, vad händer nu. Men det förblev tyst, så fram mot halv två- två kom sömnen tillbaka.

Idag ska vi på en liten utflykt, jag tror bestämt att påsen får följa med efter morgonens uppkastningar.

Ha det!