Vård av sjukt barn.

Då var det dags igen...vab! När jag hämtade Alice idag på förskolan säger fröken att det varit lite barn på avdelningen. Hann aldrig fråga varför...men förstod att det berodde på sjukdom. Tänkte tyst för mig själv att vi får väl se hur länge Alice får va frisk. Alice verkade trött när hon kom hem men det brukar hon vara. Efter maten satt hon i mitt knä och tittade på tv'n...det händer nästan aldrig nuförtiden, sen kändes hon varm. Jag bad Gustav ta tempen när han tog på pyjamas och mycket riktigt 39.2. Vem ska va hemma imorgon...?? Gustav har mycket att förbereda för ett förhör och på mitt jobb är det sjukdom bland personalen. Jahapp...Det blev jag som får vara hemma, absolut inget problem egentligen. De skulle lösa det på jobbet sa de. Jag jobbar i ett bra arbetslag där alla ställer upp för varandra!  Men det känns tråkigt när man inte kan hjälpa till. Jag har lovat mig själv att inget  får gå före Alice och så får det lov att vara. Nu är det bara feber och det kommer gå över. Vi slipper ju fly vårt land till fots för att det är krig. Det gör så ont i hjärtat att se nyheterna från alla krigsdrabbade zoner i världen. Där går familjer på led...har fått lämna allt för att försöka överleva...barn inte äldre än Alice som går där, trötta, smutsiga och ledsna. Vilka olika världar vi lever i.
Alice har redan somnat tryggt i vår säng.