Pust!

Vad ska man säga... Just nu känns det som en tyngre period. Inte mycket som går stolpe in om man säger.  Jag tror Alice börjar trotsa, vi är inte eniga många stunder på dagen ( när vi väl ses).  Hon känns annorlunda på något vis. Det känns som om man inte känner henne på samma sätt längre. Hon blir glad när man hämtar på dagis i alla fall, vilket är bra. Jag verkar inte heller vara på något superkul humör, smittar väl av sig på lillfisen kanske.
Nästa vecka är det sportlov här och jag jobbar bara en dag...underligt men just nu känns det som det kvittar.  Jag tror vi stannar här annars blir det bara ännu mer gnäll...